”Markerna sitter i hjärtat”

Standard

År 1928 avskaffades lappbyarnas självständighet då den nya renbeteslagen trädde i kraft.  Alla samer som inte var renskötare uteslöts ur lappbyn, denna lag från 1928 som än i dag  står i kraft har bäddat för konflikter inom det samiska samhället. Framförallt har detta skapat ett stort utanförskap för de samer som inte har möjligheten att tillhöra en sameby.

Så jag undrar hur är det att faktiskt vara en av dem som inte längre fick tillhöra en sameby?  En träffsäker liknelse skulle väl vara att dra bort mattan under fötterna. Att bli bestulen och fråntagen möjligheten att få leva och bruka naturen så som en ”äkta” same bara för att man inte livnär sig helt på renskötsel borde minst sagt kännas som ett förlamande slag i magen för många.

Förra helgen fick jag möjligheten att via telefon höra vad Tor L Tuorda hade att säga om just detta. Tor är väl insatt i de frågor som intresserar mig: gruvexploateringen i norr och den samiska historien. Han härstammar själv ifrån två samebyar, Grans lappby i Västerbotten som numera heter Grans fjällsameby och Tourpons sameby.

Tor berättar att på grund av den koloniala konstruktionen ville staten rangordna samer i den mall som staten tyckte var bäst sett ifrån Svensk sida. Endast de ”äkta” samerna, alltså de som enbart arbetade med renskötseln skulle få stanna kvar i samebyarna. (En sameby är alltså inte en vanlig by utan ett juridiskt organ, medlemmarna kan variera i antal men ungefär uppåt hundra familjer.)  De som blev uteslutna ur samebyarna hade ägnat sig åt fiske, växelbruk, slöjd, timmerhuggning, småskalig odling och gjorde lite av varje. De kunde ha en ren eller två och kanske någon ko.

– Mina förfäder fick ta ved, fiska och jaga vart som helst. De fick bygga stugor och kåtor och allt möjligt sådant. Men dessa rättigheter har inte jag och många med mig. Vi har svaga rättigheter som vem som helst. Jag är inte arg på samebyarnas medlemmar och jag är släkt med många av dem. Det här är något som svenska staten har bidragit till och det är deras fel. Det var en hård sak som hände det samiska folket men vi gillar läget. Vi kan inte göra något fastän det kan kännas jävligt surt. Här i Jokkmokk har vi väldigt goda relationer samer sinsemellan. I andra delar av Sápmi ser det annorlunda ut, säger Tor L Tourda.

Anneli Kråik Jannok som är bosatt i Jokkmokk är renskötare på heltid tillsammans med sin man Lars-Ola Jannok.  Anneli berättar i en intervju att hon också förlorat rätten att jaga, fiska och bygga på den plats hon kommer ifrån i Jämtland eftersom hon gjort ett aktivt val att inte hålla på med renskötseln när hon var 18 år. Numera är hon gift med Lars-Ola Jannok och det har gjort att hon nu tillhör den sameby som han tillhör. Anneli berättar att rätten inte är knuten till folket, rätten är knuten till rennäringen. Hon tycker det är fel att man ska förlora sina rättigheter och förlora allt bara för att man inte tillhör en sameby.

Ja, vad ska jag dra för slutsats egentligen?  Svenska staten skapar klyftor inom det samiska samhället och därmed försvagar den stora gruppen, medvetet eller omedvetet? Sedan tränger man även rennäringen in i små kuber där de inte har rätten att bestämma över markerna som de är beroende av. Olika former av exploateringar sätter inte bara käppar i hjulet för vår vackra planet och dess hälsa, exploateringar hotar renskötseln och det är en tidsfråga hur länge det går att fortsätta för många.

Jag avslutar här med Anneli Kråiks ord :

– Markerna sitter i hjärtat för evigt, det är det man är präglad på sedan man var liten, där man växt upp.

Det kan ingen ta ifrån en, jag instämmer.

cropped-cropped-dsc_19461.jpg

Torvkåta i Abiskojaure. Foto: L.A

 

 

Orättvisa och osanning som retar

Standard

KRÖNIKA/ När orättvisa och osanning kommer upp i dager eller sker mitt framför mina ögon kan jag oftast inte passera utan att bli berörd. Det retar och det stör mig. Rätt ska vara rätt och inget annat.

Det var en skön vårdag som min vän arkeologen Magnus Sjögren reste ner från Luleå och hälsade på hos oss nere i Fjållträsket. Med sig hade han en signerad strålandes ny Sofia Jannok skiva. Och jag lyssnade på den om och 3668360_2048_1152

om igen. Den har hon verkligen fått till tycker jag. Det som utmärker skivan är att hon har mixat ihop låtarna med utdrag från rättegångarna gällande Girjas sameby mot svenska staten. Anledningen till att jag lyssnar om och om igen är inte bara för att det är skit bra musik, jag blir stel i själen, förvånad och förbannad när jag hör uttalanden som statens vittne och advokat fyller ut spåren med.

– Staten har inte diskriminerat samerna… Sverige har inte några internationella förpliktelser att erkänna särskilda rättigheter för samerna vare sig dessa anses vara ett urfolk eller inte, säger statens advokat Hans Forsell i ett klipp innan spår nummer åtta.

Jag som till viss del studerat om urfolk och fördjupat mig i samernas historia blir förvånad och arg när jag hör det här uttalandet, jag vet att det är en lögn. Statens advokat ljuger, nej förlåt, han blåljuger. Staten har diskriminerat samerna punkt slut. Urfolk världen över blir diskriminerade och förtryckta i sina respektive länder och har blivit det sedan kolonialismens begynnelse.

Något annat som får bägaren att rinna över hos mig är faktumet att man tvångskristnat samer och även andra urfolk globalt. I vissa fall även avrättat de samiska shamanerna, beslagtagit deras trummor och förbjudit jojk till exempel. Detta kan väl inte vara något annat än ett förtryck? Statens advokat påstår att staten inte diskriminerat samerna, detta är i samma klass som statens vittne Matti Enbuskes häpnadsväckande uttalande som också finns med på skivan.

– Förnekar du tvångskristnandet, frågar Girjas samebys advokat.
– Ja, svarar statens vittne Matti Enbuske.

Det ligger enligt mig lika mycket osanning i uttalandet från Matti Enbuse som i att påstå att förintelsen aldrig ägt rum.

Det är debatten kring land och vatten som är en av de hetaste och mest omdiskuterade frågorna kring det samiska samhället i dag. Flertalet gånger har Sverige fått internationell kritik från FN och Europarådet för att man inte löst mark och vatten frågorna och därmed inte kunnat ratificera ILO konventionen 169. Konventionen skulle ge samebyarna rätt till samråd och därmed ha mer att säga till om gällande frågor som berör dem. FN har nyligen riktat kritik mot Svenska staten och kallat till ett förhör i Geneve i Juni. Sveriges radio skriver på sin webbsida i dag att ett tiotal civilorganisationer riktar skarp kritik mot svensk samepolitik i en så kallad skuggrapport till FN. Framförallt är det mark och vattenfrågan som de vill behandla i och med gruvexploatering. Att den svenska statens tjänstemän skall delta vid detta möte väcker mitt hopp och kanske blir det ett resultat med förändring och mer rättvisa.

Förutom att staten bör se över markfrågorna och ratificera ILO konventionen 169 anser jag att det är av stor vikt att reparera de splittringar och klyftor som de skapat inom det samiska samhället. Splittring och ohälsa är ett faktum hos urfolken världen över i dag. Jag kan inte stå och se på och jag kan inte heller blunda.

/Leonarda Arcidiacono