Tidslinje över den samiska historien
År 98. I en skrift som romaren Tacitus publicerade om germanerna, beskriver han barbariska folkslag i norra Europa och nämner jägarfolket Fenni. Tacitus nämner inte renar och skidor men man anser att detta ändå kan vara det första nedskrivna om samer. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.167)
500-tal. Historieskrivaren Prokopios i Konstantinopel skriver i en bok om skridfinnar. Man anser att Prokopios är den första att beskriva skidåkning av samer i norden i skrift. Under 500- talet utfördes byteshandel mellan samer och nordbor och de hade sedan några sekel utbytt teknologi och kunskap. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.167)
500-tal. Skapandet av den samiska etniska gruppen enligt språkforskaren Ante Aikio. (Föreläsning/ Etnicitet/ Maths Bertell, Mitt Univ.)
1300-tal. Under 1300-talet uppmuntrar svenska kungar till kolonisation och hävdar rätt till områden norr om Hälsingland. Detta för att motverka ryska, karelska och novgordiska landsanspråk och handelsintressen på svensk mark. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.168)
År 1543. I ett kungligt brev från Gustav Vasa bekräftades samernas skattemannarätt och exklusiva jakt- och fiskerättigheter, inom och utan Lappmarken. Detta brev bekräftade även lappgränsen. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.170)
År 1551. Detta år skriver Gustav Vasa två kungliga brev där han meddelar att samerna äger allt rörligt och orörligt i Lappmarken. Med detta menar han dels flyttbara ägodelar, dels fast egendom som mark och vatten. Detta gällde ett antal samebyar. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.171)
1600- 1700 -tal. Samiska trummor beslagtas av sina ägare då rannsakningar kring trolldom och vidskepelse inleds i hela Sápmi. De trummor man samlat in är huvudsakligen ifrån sydsamiskt område. (Sápmi Y1K, Amft/Svonni s. 54)
År 1605. Kung Karl införde nya bestämmelser om när och vart marknad och handel skulle ske i Lappmarkerna. Jokkmokk var en av de utsedda platserna, där äger vintermarknaden fortfarande rum varje vinter. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.172)
År 1634. Man vill skynda på kolonisationen i lappmarken och beslutar ett så kallat lappmarksplakat. Detta år utkom Schefferus verk Lapponia. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.173)
Slutet av 1600-talet. Vid denna tidpunkt sker en kristnande kampanj i Sápmi. ( Föreläsning/ Samiska trummor/ Maths Bertell / Mittuniv.)
År 1732. Under 1700-talet var lappmarkerna av intresse politiskt och vetenskapligt i Sverige och även ute i Europa. Carl Von Linné reste detta år upp till Lappland där han skrev en detaljerad resedagbok, full av upplysningar om lappmarkernas natur och även om nomader och bofasta. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.175)
År 1749. Detta år dras en lappmarksgräns i de nordliga områdena i Sverige för att stärka samernas rättigheter ovanför denna gräns. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.176)
År 1752. Lappkondicillen stadfästs, denna åberopas ännu i dag som giltigt juridiskt dokument om samiska rättigheter till mark, vatten, renbete med mera. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.176)
1800-tal. Under detta århundrade kan vi se hur industrialismen, kolonialismen och rasismen frodas i Sápmi. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.178)
År 1855. Svenska staten börjar få intresse för skogsmarker, då detta skulle ge stor ekonomiska vinst. Man börjar med obestyrkt anspråk häva åt sig skogsmark i Lappland och namnge marken till ”kronomark”. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.180)
År 1860. Skallmätningar av samer sker på Karolinska institutet. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.180)
År 1879. Samer från Kautokeino importerades till tyskland av en zoofirma på beställning. Det var den tyske professorn i patologisk anatomi, Rudolf Virchow som framför publik på Berlins zoo mätte skallar på samiska män, kvinnor och barn. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.182)
År 1882. Biologen och rasisten Ernst Haeckel gjorde en väldetaljerad rangordning av ”människoraser” i hans bok Naturliche Schöpfungsgeschichte (1868). Detta utifrån hudfärg, ögonfärg, kroppsbyggnad, skallens form, hårkvalité med mera. Haeckels läror hade stort inflytande in på 1900-talet i de svenska universitetens biologiundervisning. Hans bok översattes till svenska 1882 med titeln Naturlig skapelsehistoria. Haeckels idéer användes för att motivera och diskriminera samer och även andra minoriteter så som tornedalsfinnar, judar och handikappade genom steriliseringar och utrotningsläger. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.183)
Slutet på 1800-talet. Då de rasistiska och kulturdarwinistiska idéerna cirkulerade i Europa påverkades den svenska statens syn på samerna. Staten börjar driva segregationspolitik mot renskurande samer för att isolera dem från övrig befolkning. ”Lapp ska vara lapp” perioden som den benämnts resulterade även i att samiska barn som gick i skola inte fick bo i varma ombonade rum, inte heller ligga i varma sängar eller äta svensk mat med kniv och gaffel. Man trodde de skulle dras ifrån nomadlivet. Barnen fick bo i kåtor tillsammans med deras lärare. Detta gällde endast fjällsame barn, övriga samer betraktades inte som ”äkta samer” och dessa skulle assimileras in i den svenska befolkningen. (Samerna och Sápmi/ Kristina Hesse, Institutionen för språkstudier/samiska studier, Umeå universitet s.30)
År 1886. En ny lag träder i kraft, renbeteslagen. Denna lag kom att misstolkas för att kunna frånta samerna deras mark och vattenrätt. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.184)
År 1898. Ny renbeteslag kom att gälla med försämrade villkor för skogssamebyarna. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.184)
År 1919. I Herman Lundbergs bok Rasfrågor i modern belysning beskrivs samerna som ”en efterbliven utvecklingsform av människan”.
År 1921. Riksdagen beslutar att världens första rasbiologiska institut skall inrättas vid Uppsala universitet under ledning av Herman Lundborg. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.186)
År 1928. Ny renbeteslag som har satt djupa spår i det samiska samhället trädde i kraft detta år. Denna lag fullbordade koloniseringsprocessen av Lappmarkerna, lappbyarnas självständighet avskaffades. Detta skedde för att kunna styra och kontrollera renskötlsen in i minsta detalj. Alla samer som inte hade renskötselrätt uteslöts från samebyarna. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.186)
År 1940. Nu börjar man använda sig av fasta nomadskolor. Både kulturdarwinistiska och segregationspolitiska vindarna börjar upphöra. (Samerna och Sápmi/ Kristina Hesse, Institutionen för språkstudier/samiska studier, Umeå universitet s.30)
År 1992. Det samiska organet sametinget inrättas. (Tusen år i Lappmarken, Cramér & Ryd, s.188)
År 2016. Olika röster reser sig ifrån Sápmi. Inom olika områden kan vi se seger och frammåtmarch innom det samiska samhället. Artister från Sápmi sprider budskap genom, jojk, musik, konst om ett folk som blivit tvångskristnat, bestulet sitt land och sina rättigheter att få leva så som sina förfäder gjort i tusentals år. Girjasmålet får stor uppståndelse då Girjas sameby vinner emot svenska staten i mark och jakträttsfrågor. Svenska kyrkan kommer ut med en vitbok för att finna en väg för att plåstra de sår de åstadkommit.
Varifrån kommer samerna?
Genom att analysera språkets ursprung kan vi försöka spåra det samiska folkets ursprung. Samiskan tillhör den finsk-ugriska språkgruppen och finsk-ugriska språk talades redan ca 3000 år f Kr i Finland. Man har kunnat spåra samiska språket till ca 1000 f. Kr. och 800 e.Kr. kunde man uppskatta de olika dialektdragen som hade utvecklats. (Samerna och Sápmi/ Kristina Hesse, Institutionen för språkstudier/samiska studier, Umeå universitet s.7)
Med hjälp av bland annat ortsnamn kan man spåra det samiska språket till södra Finnland. I dessa ortsnamn kan man se kopplingen till det samiska. Denna grupp har sedan flyttat sig uppåt mot norra Finnland och in på den skandinaviska halvön där man blandats ihop med andra nomadiserade grupper. Det har dock visat sig vara svårare att spåra vartifrån dessa grupper har sina språkrötter men det finns förslag på att de inte talade ett indoeuropeiskt språk. (Föreläsning/ Etnicitet/ Maths Bertell, Mitt Univ.)
När kan man tala om en samisk etnicitet?
Det är svårt att säga när exakt den samiska etniciteten utvecklades. Men forskarna menar på att samernas förfäder funnits under en lång tid i norra Skandinavien och Kolahalvön. Tack vare arkeologiska lämningar kan vet vi att nomadiserande fångstfolk levt i dessa områden. Med hjälp av fångstgropsystem har de systematiskt utnyttjat vildrenens säsongsvandringar. (Samerna och Sápmi/ Kristina Hesse, Institutionen för språkstudier/samiska studier, Umeå universitet s.7)
Enligt den samiska språkforskaren Ante Aikio skedde skapandet av en etnisk samisk grupp ungefär 500 e.Kr. (Föreläsning/ Etnicitet/ Maths Bertell, Mitt Univ.)
Identitet konstrueras i mötet och i relation med ”de andra”, ett samspel med andra grupper är nödvändigt för att man ska bli medveten om sin etniska identitestillhörighet. Etniska markörer har en viktig roll för att stärka den egna etniska identiteten, inre tecken så som normer och värderingar men även yttre tecken så som språket, kolten, flaggan, jojken och renarna. Stigmatisering och stereotyper av etniska grupper är också förekommande. En negativt laddad bild av en grupp som bidrar till en negativ social stämpel som kan leda till självuppfyllande profetior. (Samerna och Sápmi/ Kristina Hesse, Institutionen för språkstudier/samiska studier, Umeå universitet s.11)
Hur de olika nordiska folkgruppers religioner påverkat varandra
Man har kunnat tyda att den nordiska religionen har påverkat den samiska indigena religionen, allra mest hos norska sydsamer. Man har funnit benämningar på gudar som anses vara låneord ifrån skandinaver. Genom modern forskning kan vi också se att det inte var ett ensidigt kulturellt inflytande. Uttrycket en ”viss kulturell symbios” mellan skandinaver och samer, skriver arkeologen Inger Zachrisson om. (Zachrisson 1997:131) Samerna var överlägsna inom vissa områden så som vinterjakt, skidlöpning, fiske, och framförallt inom trolldom och medicin. (Sápmi Y1K, Amft/Svonni s.11)
Under den skandinaviska hedniska tiden var samernas överlägsna kunskaper inom området besvärjelser och spådom mycket viktig för skandinaverna, detta kan man ta del av i de fornnordiska texterna. Den nordiska sejden kan mycket väl ha lånats av skandinaver ifrån samer, enligt Strömbäck. Forskare har även antagit att både Njords och Oderns hustru Skade kunde ha samiska rötter. Asguden Ull och jätten Thjazi har också präglats av samisk kulturell tradition.
Lindroth såg ett möjligt sammanhang mellan den samiska vattenguden Tjaetsiolmai och den nordist jätten Tjhazi. (Sápmi Y1K, Amft/Svonni s.11-12)
Tjatsiolmai, beskrivs som en gud som ger fiskelycka, denna beskrivning nedtecknad av missionärer från 1600-1700 talet. Detta var sydsamernas benämning av guden som ger lycka i fisket. Även finska enaresamer har en sådan gud, Tsähtts-olmai, Tsäzihälde var enaresamernas vattenrå. Hos de ryska Kolasamerna fanns en liknande motsvarighet till dessa ovannämnda vattengudar, Caccejielle, en ”vatteninvånare” som man kan jämföra med Tjaetsiolmai hos syd samerna. (Sápmi Y1K, Amft/Svonni s.15)
Kolasamerna hade en gud för både jakt och fiske, så var det även i Lule- och Pitelappmark, denna gud kallas för Stohrjunkare. Ett bevis för det kulturella utbytet då Storjunkare är ett svenskt låneord i samiskan. (Sápmi Y1K, Amft/Svonni s.16)
Den beskyddande åskguden, Horagalles ansåg man upprätthålla den kosmiska ordningen och de kaotiska makterna. Bilder som bevarats av Horagalles finner man på vissa trummor och illustrationer ur tidig litteratur. Det finns stora likheter mellan gudabilder som man funnit vid samiska kulturplatser och de man funnit i södra delen av Skandinavien. Horagalles har nedtecknats med en och ibland två hammare liksom åskguden Tor i den fornnordiska mytologin. Tor skapade åskmuller med sina två hammare, men enligt källmaterialet framstår den samiske åskguden som våldsammare och än Tor och den finske Ukko. Det finns källmaterial som benämner den samiske Horagalles som Ukko, den finska åskguden. På Kolahalvön och i norra Sápmi benämner man åskguden för Tiermes. Förekommande av hammare som redskap kan vi även se i den indoeuropeiska vediska traditionen. Indra, den vediska åskguden vars redskap också var en hammare. Bilderna på Horagalles som man funnit på trummor varierar, ibland med hammare och ibland även med yxa. Det sägs att Horagalles även var utrustad med pil och både, bågen sägs vara regnbågen och den använder åskguden för att bekämpa trollen som bor i fjällen.
Man anser inte att Horagalles hammare har något nordiskt inflytande, hammaren tycks vara ett samiskt motiv sedan långt tillbaka. (Trummornas tid 2/ Maths Bertell/ MittUniv. s.3, 4, 5, 6)